OKG

Ständiga förbättringar – för en ljus framtid

Inom kärnkraftsbranschen används flera olika verktyg för att uppnå långsiktiga förbättringar av den egna verksamheten. Internationella organisationer som IAEA och WANO genomför kontinuerligt olika typer av granskningar och inspektioner med säkerhet och tillgänglighet som grund, vilka syftar till att identifiera kärnkraftsföretagets styrkor men även för att indikera eventuella förbättringsområden. Med resultatet av dessa inspektioner som grund genomförs sedan olika verksamhetsförbättringar.

IAEA (OSART)

FNs atomenergiorgan IAEA har sedan starten 1957 arbetat för att ge FNs medlemsstater råd i kärnkrafts-relaterade frågor. 1982 utökade IAEA sin verksamhet med expertgranskningar - OSART, Operational Safety Review Team. Vid en OSART granskar ett lag av internationella experter en anläggnings verksamhet ur ett säkerhetsperspektiv. En sådan granskning utförs på begäran av regeringen i det aktuella landet.

Arbetslaget, på ungefär 15 personer, består av representanter från olika länder och med olika expertkunskaper. Granskningen utgår från riktlinjer och standarder som baseras på internationella föredömen vilka kärnkraftsföretagens verksamheter sedan jämförs emot. Tyngdpunkten ligger på säkerhet och pålitlighet i driften av anläggningen och det är organisationens arbetssätt som granskas. Resultatet fungerar som ett kvitto på verksamhetens status och utgör därmed underlag för ett långsiktigt utvecklingsarbete. OKG granskades i början av 2009, dessutom genomfördes en uppföljning av samma granskning i december 2010.

WANO

WANO bildades 1986 efter Tjernobylolyckan med syftet att utbyta erfarenheter inom kärnkraftsbranschen och nästan alla kärnkraftverk i världen är medlemmar. WANO har sitt huvudkontor i London och KSU (Kärnkraftssäkerhet och utbildning) svarar för det svenska medlemskapet. Målet med samarbetet inom WANO är att genom att utbyta information och erfarenheter uppnå maximal säkerhet och tillförlitlighet vid drift av världens kärnkraftverk. Organisationen har även till uppgift att uppmuntra till detta utbyte av kunskap men också till jämförelser och förbättringar mellan dess olika medlemmar.

WANOs granskningar görs på plats och utifrån fastställda kriterier. Precis som IAEAs granskningar är det kraftverkens organisation och arbetssätt som står i fokus och kontrolleras, inte dess konstruktion. En granskningsgrupp består av verksamhetskunniga personer om cirka 20 stycken från ungefär tio olika nationer, vilka besöker anläggningarna och arbetar med granskningen i ungefär tre veckor. Vart fjärde år besöker WANO respektive kärnkraftverk för en granskning, Peer Review, och vart fjärde år sker en uppföljning, Follow-up, av den senaste granskningen. WANO genomförde en Peer Review på OKG senast 2015.

Annorlunda förutsättningar för svensk kärnkraft

I Sverige vidtas alla tänkbara åtgärder för att upprätthålla en hög säkerhet och leveransförmåga i våra kärnkraftsanläggningar. De senaste 30 årens osäkerhet kring utformningen av landets energipolitik har dock fått uppenbar betydelse för hur vi driver våra anläggningar och medfört att förutsättningarna för de svenska kärnkraftsföretagen sedan länge varit annorlunda i jämförelse med andra länder.

Svårigheten att uttolka de villkor som gällt för kärnkraftens vara eller icke vara har varit ett problem vid kalkyleringen av planerade investeringar. De svenska reaktorernas investeringsprogram har därmed inte heller haft möjligheten att skapas utifrån samma förebyggande art som i exempelvis Finland. Detta har dels inneburit att moderniseringsarbetet vid svenska kärnkraftsanläggningar i många fall blivit eftersatt och att det avhjälpande underhållet istället satts i fokus, en verksamhet som ofta är mer omfattande och tidskrävande än det förebyggande. Situationen har visats sig medföra en svårighet i att i förväg göra en rättvisande uppskattning av underhållsarbetenas omfattning och komplexitet. Något som under den senaste tiden varit en bidragande faktor till många av de mest omfattande kärnkraftsprojektens reviderade tidsplaner.

En annan följd, som kan härledas till den långvariga osäkerheten kring den svenska kärnkraftens berättigande, är den urholkning av kompetens som under stora delar av 1980- och 1990-talet präglade branschen. Återväxten inom framför allt underleverantörsindustrin har varit begränsad, med påföljande bekymmer att leva upp till aktuella leveranskrav. Det är först på senare år som kärntekniken på allvar återtagit den position som framtidsbransch som man hade på exempelvis 1960-talet och förhoppningen är därför att de nyligen öppnade möjligheterna till nybyggnation av kärnkraft ska leda till en allt ljusare framtid.

Sidan granskad den 26 juli 2017