Kärnklyvning
Allt börjar inne i atomkärnorna. Kärnklyvningsprocessen börjar med att en neutron träffar en urankärna. Urankärnan delas och då frigörs värme och nya neutroner som i sin tur kan dela andra urankärnor. En kedjereaktion har startat!
Inne i reaktorinneslutningen hittas reaktortanken. I den står bränsleelementen tätt, för att skapa en så kallad kritisk massa. Men det räcker inte med det – neutronerna som frigörs vid kärnklyvningarna rör sig för fort och deras hastighet måste bromsas. Därför är bränsleelementen omslutna av vatten. Vattnet fungerar både som moderator, vilket innebär att det bromsar neutronernas hastighet, och som kylmedel. Först då kan neutronerna fångas in i nya atomkärnor och ge upphov till klyvningar, fission, av uran-235 kärnan.
Vid klyvningen frigörs också värmeenergi. Den hjälper till att koka vattnet i reaktortanken medan de frigjorda neutronerna, i sin tur, klyver andra atomkärnor som skapar värme och frigör fler neutroner och så vidare. En kedjereaktion har inletts.
För att reglera antalet kärnklyvningar, det vill säga reaktoreffekten, används vatten och bor. Bor är ett ämne som fångar in neutroner. Genom att variera vattenflödet genom reaktorhärden – och genom att skjuta in eller dra ut styrstavar mellan bränsleelementen – styrs reaktoreffekten. Variation av styrstavarnas inbördes läge påverkar effektfördelningen i härden, då bor fångar in neutronerna och avbryter kedjereaktionen. Styrstavarna manövreras underifrån med elmotorer, men kan vid behov föras in med drivdon, så kallat snabbstopp.