Inga kakor används på denna sida utöver de som är nödvändiga för sidans funktion. Grundläggande analys av våra besökare utförs i syfte att kunna förbättra sidans innehåll. Detta görs utan att sätta kakor eller identifiera någon besökare. Du kan alltid ändra ditt val genom att klicka på länken "Inställningar för samtycke" längst ner på sidan. Jag avböjer Jag godkänner

Strålning

Strålning finns runt omkring oss hela tiden. Den kommer bland annat från rymden, från radioaktiva ämnen i marken och i det vi äter.

Olika slags strålning

Det finns olika typer av strålning med olika egenskaper. Det finns exempelvis joniserande strålning och icke-joniserande strålning, som i sin tur kan delas in i optiskt strålning och radiofrekvent strålning.

Joniserande strålning

Joniserande strålning kan delas in i elektromagnetisk strålning, en vågrörelse av elektriska och magnetiska fält (gammastrålning och röntgenstrålning) och partikelstrålning, en ström av partiklar från atomkärnor (alfa-, beta- och neutronstrålning). Gammastrålning och röntgenstrålning är samma typ av strålning, men med olika ursprung. Röntgenstrålning skapas på konstgjord väg med hjälp av röntgenrör, gammastrålning kommer från atomkärnorna i radioaktiva ämnen.

Joniserande strålning kan bilda joner i det bestrålade föremålet, så kallad jonisering. Jonisering kan innebära bestående förändringar eller skador hos det som bestrålats, till exempel hos arvsmassan i kroppens celler. En vanlig missuppfattning är att det som blir bestrålat också blir strålande. Däremot kan föremål som smutsas ner med radioaktiva partiklar, kontamineras, bli strålande.

Alfastrålning har en liten räckvidd och stoppas med ett papper eller ett tunt hudskikt. Betastrålning passerar pappret men hindras av en centimetertjock plexiglasskiva. Gammstrålning kan minskas till hälften av antingen 1 cm bly, 5 cm betong eller 10 cm vatten.

Icke-joniserande strålning

Denna strålning är elektromagnetisk strålning som inte orkar slå sönder atomer eller molekyler. Då bildas inte heller joner men det hindrar inte att den ändå kan orsaka andra förändringar och skador hos det som bestrålas. Ultraviolett strålning (UV-strålning) kan ju till exempel ge solsveda och i värsta fall ändra hudcellernas egenskaper på ett sätt som kan leda till cancer.

Icke-joniserande strålning delas in i optisk strålning och radiofrekvent strålning. Optisk strålning delas i sin tur upp i synligt ljus, UV-strålning och infraröd strålning. Den del av den optiska strålningen som vi kan uppfatta med våra ögon är synligt ljus.

UV-strålning kommer till största delen från solen, en naturlig strålkälla som också kan skapas på konstgjord väg (i solarier och elsvetsar till exempel). Infraröd strålning sänds ut från alla varma föremål, som exempelvis glödlampor och spisplattor. Radiofrekvent strålning är exempelvis mikrovågor och radiovågor, liksom lågfrekventa elektromagnetiska fält, som till större delen är skapade på konstgjord väg. Ultraljud räknas också till icke-joniserande strålning och skapas på konstgjord väg.

Under det senaste seklet har människan utvecklat metoder för att skapa och dra nytta av strålning inom forskning, sjukvård och industri, till exempel genom att använda röntgenteknik och genom att använda uran i kärnkraftsreaktorer.