Turbinerna
Den heta ånga som bildats i reaktorn leds genom ångledningar till turbinen där ångans värmeenergi omvandlas till mekanisk energi. Turbinen består av två olika delar; en högtrycksdel och ett antal lågtryckssteg. 40 procent av ångans energi avges i högtrycksdelen och resten fördelas i lågtrycksstegen.
På O3 finns fyra turbiner som alla sitter på samma axel som generatorn. Turbinen består av en högtrycksturbin och tre lågtrycksturbiner. Inuti turbinerna är skovlar monterade, de kortaste i mitten och de längsta längst ut. Ångan leds in i mitten av högtrycksturbinen och går sedan genom skovlarna ut mot kanterna. Förändringar i ångströmmens hastighet och riktning orsakar aktions- och reaktionskrafter. Denna dynamik medför att rotoraxeln roterar. I högtrycksturbinen avger ångan cirka 40 procent av sin energi.
Efter att ångan passerat högtrycksturbinen leds den till mellanöverhettarna. Där värms ångan upp och fukten avskiljs. Ångan leds därefter till de tre parallella lågtrycksturbinerna där den avger resterande 60 procent av sin energi.
Lågtrycksturbinerna fungerar på samma sätt som högtrycksturbinen. Skillnaden är att ångan leds till kondensorn istället för till mellanöverhettarna när den passerat lågtrycksturbinerna. Anledningen till att vi har två olika turbintyper är att man ska kunna utnyttja så mycket av energin i ångan som möjligt.
Generatorn finns placerad i slutet av turbinsträngen och den drivs av axeln som sätts i rotation i turbinerna. I generatorn omvandlas den mekaniska energin som uppstår i turbinerna till elektrisk energi. Det sker genom att generatorns rotor roterar i sitt magnetfält. Från generatorn kommer elektricitet med en spänning av cirka 20 000 volt.
Tre till fyra procent av den elkraft som produceras används för att driva hela anläggningen. Resten förs vidare till en huvudtransformator där spänningen transformeras upp till 130 eller 400 kilovolt. Därefter skickas elen via ställverk ut på elnätet och förs via elledningarna in till bland annat bostäder.
Kondensorns uppgift är att kondensera ånga som passerat genom lågtrycksturbinerna till vatten. Detta sker med hjälp av att kallt havsvatten pumpas genom de rör som finns inne i kondensorn, och när sedan den varma ångan träffar de kalla rören kondenserar ånga till vatten. Innan kylvattnet når kondensorn rensas det från tång och andra fasta föremål för att förhindra igensättning av kylvattenrören.
När ångan kondenserar minskar volymen på ångan och det skapas ett undertryck i kondensorn. Ju lägre trycket är, nära vakuum, desto bättre verkningsgrad får anläggningen eftersom ångans energiinnehåll då nyttjas bättre. Undertrycket innebär att om något av kylvattenrören skulle börja läcka är det saltvatten som läcker in i kondensorn, inte tvärtom. Processvattnet i kondensorn läcker alltså inte ut i Östersjön.
Ångan som kylts till vatten i kondensorn pumpas genom lågtrycksförvärmare och en reningsanläggning som tar bort joner i vattnet. Högtrycksförvärmare värmer sedan vattnet ytterligare. Vattnet, som nu kallas matarvatten, pumpas tillbaka in i reaktorn för att användas på nytt i processen.
Kylvattnet som används i kondensorn tas in på den södra sidan av Simpevarpshalvön. Det släpps sedan ut på den norra sidan, i Hamnefjärden. Eftersom kylvattnet aldrig kommer i kontakt med några radioaktiva ämnen är det inte det minsta farligt. Enda skillnaden mellan det vatten som tas in och det som släpps ut är temperaturen. Utsläppsvattnet är cirka tio grader varmare än intagsvattnet.