Miljöpåverkan

I kärnkraftverk omvandlar man kärnenergi till värmeenergi för att få vatten att koka till ånga som i sin tur driver en turbin. Rörelseenergin från turbinen omvandlas till elenergi i generatorn. De radioaktiva utsläpp som uppkommer redovisas i millisievert, mSv, eftersom denna måttenhet visar konsekvenserna av utsläppet för människor i verkets omgivning. Utsläppen får maximalt vara en tiondel av den normala bakgrundsstrålningen, alltså en stråldos på 0,1 mSv per år.

Radioaktiva gasformiga klyvningsprodukter bildas i bränslet. Dessa kan komma ut i ångan. När ångan kondenseras i turbinkondensorn sugs klyvningsprodukterna bort och förs över till ett avgassystem där aktiviteten kan klinga av. Dessutom följer små luftburna partiklar med ångan och kommer till turbinens fördröjningssystem. När dessa släpps ut genom skorstenen mäter man deras aktivitet i enheten Bequerel, Bq. Detsamma gäller för de vattenmängder som släpps ut. Eftersom processanläggningar inte kan vara helt täta har man ett läckageuppsamlingssystem för vatten som kommer från processen. Vattnet samlas i tankar. När radioaktiviteten blivit tillräckligt låg, genom avklingning eller rening via filter, töms tankarna ut i havet efter det att man mätt aktiviteten.

Eftersom man vet vilka klyvningsprodukter som släppts ut samt dess aktivitet och även vet vilken påverkan de har på omgivningen kan man räkna ut stråldosen. För att ta reda på hur utsläppen påverkar omgivningen beräknar man eventuella stråldoser till de personer som kan påverkas mest. Dessa tänkta personer kallas för kritisk grupp. De är en tänkt grupp runt kraftverket som huvudsakligen livnär sig på vad de där kan få från odling, djurhållning, jakt och fiske. Den skulle då få den högsta tillåtna stråldosen, alltså maximalt 0,1 mSv per år. På OKG arbetar vi med att sänka utsläppen till så låga nivåer som det rimligtvis går.

Avfall i form av sopor, skrot, jonbytarmassor och använt bränsle sorteras i olika grupper efter aktivitetsinnehållet. Hur det radioaktiva avfallet hanteras beror på i vilken form de finns och hur stort aktivitetsinnehållet är. På Simpevarp finns en markdeponi för lågaktivt avfall byggd enligt senaste deponeringsteknik.

Lågaktivt avfall: Den allra största delen av det radioaktiva avfallet har ett litet aktivitetsinnehåll och ger ifrån sig en mycket liten strålningsmängd. Detta kan vara exempelvis trasor, uttjänta overaller, blandskrot, använda pappershanddukar, förpackningsmaterial, plast och pappersvaror. Även olja, främst turbinolja från kontrollerade områden, kan innehålla radioaktiva partiklar. Denna olja renas i centrifug, mäts och om gränsvärden hålls kan oljan återanvändas för energiutvinning i godkänd förbränningsanläggning.

Allt avfall från kontrollerade områden mäts och sorteras. Metallskrot är ofta så lågaktivt efter rengöring att det kan klassas för fri användning och till exempel återvinnas i metallindustrin.

Medelaktivt avfall: Den stora delen av det medelaktiva avfallet utgörs av filtermassor, som använts för att rena vattnet i reaktorsystem, kondensatsystem och bränslebassänger. Även använda rör, utbytta maskindelar och förbrukade skyddskläder klassificeras som medelaktivt. Vid arbete med sådant avfall behövs viss strålskärmning. Däremot behövs ingen speciell kylning av materialet. I ett speciellt bergrum på Simpevarpshalvön mellanlagras betongbehållarna med medelaktivt driftavfall. Därefter transporteras behållarna med specialfordon till Simpevarps hamn för lastning på fartyget M/S Sigrid. Transporten går till SFR, slutförvaret för radioaktivt avfall, utanför kärnkraftverket vid Forsmark.

En liten del av det medelaktiva avfallet utgörs av förbrukade härdkomponenter som antingen transporteras till Clab på samma sätt som det högaktiva avfallet alternativt förvaras i ståltankar som mellanlagras i ett bergrum på OKG i avvaktan på slutförvar i SFL (slutförvar för långlivat låg- och medelaktivt avfall).

Högaktivt avfall: Det högaktiva avfallet utgörs av det använda bränslet. Det använda bränslet är starkt radioaktivt och utvecklar stora mängder värme. Totalt erhålls cirka 80 ton högaktivt avfall per år vid OKG.

Hantering av högaktivt avfall: Vid den årligen återkommande revisionsavställningen byts cirka 20 procent av det använda bränslet i reaktorhärden ut mot nytt bränsle. Det använda bränslet förvaras först i cirka ett år i bränslebassäng så kallad nedkylningsbassäng. Därifrån förs det i strålskärmade transportbehållare med specialfordon till mellanlagring i Clab (centralt mellanlager för använt kärnbränsle) i avvaktan på slutförvar.

Mellanlagring kommer att ske i ungefär 40 år. Under den tiden har aktiviteten och värmeavgivningen minskat med cirka 90 procent. Ansvaret för hela denna process ligger på SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB.

Varmvattenutsläppet: Kylvattnet värms cirka 10 °C i turbinkondensorn. Kylvattnet tas in genom stora tunnlar, passerar genom anläggningen, innan det släpps ut i Hamnefjärden på norra sidan av halvön. Värmemängden är faktiskt så stor att den utgör cirka två tredjedelar av den totala energin som produceras.

Biologiska kontroller: För att få reda på vilka konsekvenser denna stora värmemängd har på djur- och växtliv i havet har omfattande biologiska kontroller gjorts sedan 1962. De visar att kylvattnet från OKG värmer upp cirka 15 km² utmed kustbandet med en grad eller mer. Löpande genomförs mätningar och kontroller av temperaturer, vattnets fysikaliska och kemiska egenskaper, fiskbeståndets storlek, sammansättning och hälsa samt bottenfauna och alger.

Påverkan på havsmiljö och djurliv: I de allra flesta fall är effekterna positiva. Näringstillgången är god i det uppvärmda vattnet liksom syretillgången. Det har inneburit att både växter och djur har en snabbare tillväxt här än i andra delar av Östersjön.

Energiförbrukning: Uppvärmning av anläggningarna sker främst med vattenburen värme som genereras från el, tappånga från turbiner och spillvärme från reaktorvattnet. El används främst till maskiner och belysning.

Vattenhantering och vattenutsläpp: För hushålls- och processvatten tar OKG 75 000 m³ vatten per år från den närbelägna sjön Götemaren. Allt vatten som används på Simpevarpshalvön, utom havsvatten för processkylning, går genom det egna vattenverket. Här sker reningen precis som vid de vanliga kommunala vattenverken. Dessutom produceras brand- och processvatten för verken. Vattenutsläppen kommer huvudsakligen från det sanitära reningsverket och OKGs tvättstuga i form av gödande ämnen (kväve, fosfor) samt syreförbrukande ämnen.

Konventionellt avfall: OKG är en stor arbetsplats med ett stort antal olika verksamheter. Här finns människor som arbetar med produktion, reparationer, kontroll, service, kontorsgöromål, matberedning, transporter och mycket annat. Naturligtvis innebär detta att en mängd konventionella sopor produceras och måste tas om hand. OKG arbetar aktivt med att minska mängderna osorterat avfall genom källsortering. OKG källsorterar bland annat brännbart avfall, mat, papper, wellpapp, plast, metaller, kablar och farligt avfall.

Farligt avfall: Vid OKG liksom vid andra processindustrier används kemikalier, oljor och andra ämnen som blir bi- och restprodukter. Största mängderna är spilloljor, oljeavskiljaravfall, syror och baser. Till denna grupp hör även lösningsmedel, blyackumulatorer, lysrör, färger, lacker, lim och laboratorieavfall. Avfallet skickas till OKGs miljöstation där det förvaras tills det tas om hand av olika godkända företag som specialiserat sig på hantering och transport av denna typ av ämnen.

Hur påverkar det uppvärmda kylvattnet havet?

Kylvatten är en nödvändig förutsättning för att kunna driva ett kärnkraftverk. Kylvattnet från O3 släpps ut i den närliggande Hamnefjärden. Temperaturen stiger med cirka 10 °C från det att havsvattnet leds in till verket tills OKG släpper ut det. Havsvattnet används för att kyla processvattnet i ett värmeväxlingssystem men har ingen kontakt med processvattnet.

Temperaturökningen påverkar det marina växt- och djurlivet närmast Simpevarp. Genom ett kontrollprogram jämförs miljöeffekterna i Simpevarp med ett referensområde i närheten av Valdemarsvik, cirka 12 mil norr om Simpevarp. Kontrollerna utförs av SLU (Sveriges lantbruksuniversitet).

Påverkan på fiskarna

För fiskarter som gynnas av det varmare vattnet, exempelvis abborre, mört och björkna, finns en starkt positiv tillväxteffekt. En del reproduktionsstörningar hos vissa fiskarter har konstaterats men samtidigt finns det fler och större fiskar i området. Fiskar har en förmåga att söka sig till de temperaturzoner som passar dem bäst. Fiskar följer med in i silstationerna vid kylvattenintagen, de överlevande återförs till havet.

Påverkan på fåglarna

Den goda fisktillgången, men även att Hamnefjärden är isfri på vintern, gör den till ett viktigt matställe för sjöfågel. Även den miljökänsliga havsörnen trivs i Simpevarpsområdet.

Påverkan på bottenfauna och alger

I Hamnefjärden är bottenfauna och alger starkt påverkade av kylvattnet, exempelvis förekommer igenväxning av fjärden och periodvis uppstår syrebrist för bottenfaunan. Utanför Simpevarp är dock alg- och tångsamhällena artrika. Områdets tångbälten tillhör de rikaste i Kalmar län. Kylvattnets utbredning på bottnarna i Simpevarps skärgård kommer inte att förändras nämnvärt vid en effekthöjning. Därmed kommer inte bottenlevande djur och bottenvegetation att påverkas jämfört med dagens situation.

LCA och LCC är två moderna begrepp som ökar i efterfrågan idag med avseende på miljöpåverkan. Detta med avseende på att konsumenter efterfrågar idag mer grundläggande information angående de produkter som köps kopplat till en miljöpåverkan. Samtidigt som märkning av varor och produkter utvecklas och ökar stramas även lagstiftningen framförallt inom EU åt.

LCA - Livscykelanalys är en metod för att kunna framställa en helhetsbild av hur stor den totala miljöpåverkan är för en produkts hela livscykel. Det innebär från råvaruutvinning, via tillverkning, användning tills att produkten blir avfall, i dessa olika steg räknas också transporter och energiåtgången i mellanleden in.

LCC - Livscykelkostnadsanalys genomförs det analys utifrån en ekonomisk aspekt så som kostnader och intäkter över en livslängd för produkten.

LCA och LCC är två begrepp som hanteras parallellt. Ur ett miljöperspektiv blir det oftast en ekonomisk fråga och tvärtom.

Tre aspekter

När en LCA ska utföras för kärnkraft finns det tre viktiga aspekter som spelar en huvudsaklig roll.

Bränsletillförsel och avfallshantering

Miljöbelastning från uranmalmsbrytning till färdigt bränsle. I avfallshantering ingår hantering av radioaktivt avfall och utbränt bränsle. Även de kemikalier som behövs vid de olika processerna för framställning av bränsle ingår i analysen.

Drift av anläggningarna

Miljöbelastning från drift, underhåll och reinvesteringar vid kärnkraftverket ingår. Likaså produktionen av reservdelar, utbytesmaterial och de kemikalier som behövs för driften.

Byggnation och rivning

Miljöbelastning från byggnation och rivning av anläggningar. Transporter för att få fram byggmaterial och transporter för att få bort rivningsmassorna vid rivning av anläggning ingår.

Vill man läsa mer om livscykelanalyser för energiproduktion och kärnkraft följ länkarna:

IAEA www.iaea.org

NEA Nuclear Energy Agency www.nea.fr