Historia

Vår strålande historia börjar när Atomkraftkonsortiet (AKK) år 1959 lämnade in en ansökan om att få bygga en kärnkraftsanläggning på Simpevarpshalvön, några mil utanför Oskarshamn. Några år senare var planerna satta i verket, vilket blev startskottet för OKG (Oskarshamns Kraftgrupp). Den tidigare näringen i området var fiske och jordbruk. Numer är vår vackra halvö hem för allt som hittas på ett säkert och effektivt energicentra.

Först kom O1
Det var den 14 juli 1965 som ordern till Asea lämnades in. Sveriges första lättvattenreaktor skulle byggas, men ett kärnkraftverk är inget man bygger upp på några månader. Först sex år senare stod anläggningen redo att fasas in på kraftnätet. Oskarshamn 1, kallad O1, invigdes officiellt 1972.

Mellan åren 1993 och 1995 pågick en omfattande renovering av O1, kallad Projekt Fenix. Projektet blev mycket uppmärksammat eftersom det här var första gången man utförde arbeten inne i en reaktortank som hade varit i drift. Man passade nu samtidigt på att utreda framtida moderniseringsbehov av reaktorn, vilket resulterade i projekten Max och Mod.

Under Max, 1998, byttes bland annat moderatortank, moderatortanklock och ångskalventiler – alla betydande delar av reaktorn. Under projektet Mod, som genomfördes under 2002, tog man in ett nytt säkerhetskoncept, ett nytt styrsystem och reaktorskyddssystem samt byggde om kontrollrummet och satte in en ny turbin. Resultatet blev en verkningsgradsförbättring med 22 MW.

Tretton år senare, den 14 oktober 2015, beslutade den dåvarande majoritetsägaren om en förtida stängning av både O1 och O2. Stängningen av O1 påbörjades lördagen 17 juni 2017, då anläggningen levererade sina sista kilowattimmar el.

O2 växer fram
Vi hoppar tillbaka några år. Redan innan O1:an invigts, närmare bestämt år 1967, började det planeras för O2:an. Fem år senare, år 1974, togs reaktorn i drift. Ursprungligen hade O2 en effekt på 580 MW för att senare, år 1982, få en effektökning till 630 MW.

När OKGs huvudägare E.ON 2015 fattade beslutet att stänga O1 och O2 i förtid var O2 mitt i en omfattande modernisering. Under år 2007, 2009 och 2013 hade man genomfört de viktigaste etapperna, bland annat byte av lågtrycksturbin och ombyggnation av kontrollrummet. I samband med moderniseringen av O2 flyttades också utbildning och träning av kontrollrumspersonal från Studsvik till en nybyggd simulator, förlagd till Simpevarp. Det sista steget skulle ha slutförts under 2015, men avbröts i och med nedstängningsbeslutet.

Vid nedläggningen var reaktorn 41 år gammal och hade under sin livstid producerat 154 TWh. På O2 pågår nu den storskaliga nedmonteringen och rivningen av reaktorn.

Flaggskeppet O3
Idag är Oskarshamn 3, som vi kallar O3, den enda reaktorn i Oskarshamn som är i drift. Beslutet om att bygga en tredje reaktor i Oskarshamn fattades i en turbulent tid i kärnkraftens historia. Planer på bygget fanns redan 1973, då en så kallad koncessionsansökan lämnades in till riksdagen. Upphandlingen hade sin gilla gång och 1976 gick beställningen av en ny reaktor till Asea-Atom/Stal-Laval. Men under slutet av 1970-talet gick åsikterna kring kärnkraften isär och den politiska osäkerheten ledde fram till en folkomröstning om kärnkraften 1980. Innan folket hade sagt sitt var det ingen idé att börja bygga, men efter folkomröstningen kunde spaden åter sättas i jorden på Simpevarpshalvön.

Den 3 mars 1985 kunde Oskarshamn slutligen fasas in på elnätet för första gången och i maj samma år nåddes för första gången full effekt, som då var 1050 MW.

1989 var det dags för den första effekthöjningen på O3. Då höjdes maxeffekten till 1200 MW. Och under 2012 höjdes maxeffekten igen till dagens 1 450 MW, som gör O3 till den största reaktorn i Sverige och en världens största kokvattenreaktorer. För att kunna genomföra den sista höjningen installerades det under 2009 och 2010 ett nytt huvudcirkulationssystem, nya turbiner, ny generator och transformator. Det är ingen liten sak att få upp effekten i ett kärnkraftverk.