Oskarshamns kärnkraftverk - OKG (till startsidan)
Inga kakor används på denna sida utöver de som är nödvändiga för sidans funktion. Grundläggande analys av våra besökare utförs i syfte att kunna förbättra sidans innehåll. Detta görs utan att sätta kakor eller identifiera någon besökare. Du kan alltid ändra ditt val genom att klicka på länken "Inställningar för samtycke" längst ner på sidan. Jag avböjer Jag godkänner

Lite om uran

Uran är det grundämne som främst används i en kärnreaktor. Läs om vilka miljökrav vi ställer på våra leverantörer, hur brytning går till samt uranets egenskaper.

Publicerad 30 april 2025

Uran är ett metalliskt grundämne som är svagt radioaktiv – ungefär på samma nivå som för en av våra vanligaste bergarter, granit. Uran är det vanligaste radioaktiva ämnet i jordskorpan. Det finns tre isotoper av naturligt uran och alla har halveringstider på miljontals år. Av de tre isotoperna har uran-235 den speciella egenskapen att när den klyvs av fria neutroner, frigörs stora mängder energi. Det är den processen som används för att producera energi i ett kärnkraftverk.

Hur bryts uranet?
Det finns framför allt tre olika metoder som används vid uranbrytning. Den vanligaste är via underjordsgruvor, och därefter kommer dagbrott och urlakning under jord. En liten andel av uranet erhålls som en biprodukt vid framtagning av andra mineraler, i huvudsak från underjordsgruvor.

Bränslekedjan

Naturligt uran har för låg halt av den klyvningsbara isotopen uran-235 och kan därför inte användas direkt som bränsle i en kärnkraftsreaktor. Därför måste den brytbara uranmalmen behandlas i ett antal olika steg.

Malmen krossas och behandlas med utspädd svavelsyra, för att lösa ut uranet från malmen. Därefter fälls uranet ut från syralösningen i form av uranoxid med den kemiska beteckningen U3O8. I denna form säljs uranet från gruvan.

I nästa steg konverteras uranoxiden till uranhexafluorid, UF6. I denna form anrikas det naturliga uranet så att halten av uran-235 ökas från 0,71 procent till mellan tre och fem procent.

Tills sist konverteras gasen till urandioxid, UO2 som kan pressas och sintras till ett keramiskt material. I en bränslefabrik pressas urandioxiden till fingertjocka kutsar med en täthet på cirka 10 g/cm³. Kutsarna förs in i kapslingsrör oftast bestående av en legering som till 90 procent består av metallen zirkonium.

Var kommer OKGs uran ifrån?
URENCO är leverantör av OKG:s årliga behov av anrikat uran.

I OKG:s kontrakt med URENCO finns en lista på länder som OKG accepterar att ta emot uran från, till exempel USA, Australien, Kanada, Kazakstan och Uzbekistan.

Materialet från URENCO är konverterat i Frankrike och anrikat i Storbritannien.

Hur kontrollerar OKG sin bränslekedja?
De miljökrav OKG ställer på våra uranleverantörer är väldigt omfattande och företaget genomför egna auditeringar på varje steg i bränslekedjan. OKG har ett program som kräver att vi utvärderar och granskar våra leverantörer utifrån bland annat miljö, hälso och kvalitetsaspekter.
Detta gör vi exempelvis genom att besöka gruvorna och fabrikerna, pratar med invånare och politiker, intervjuar de lokala fackföreningarna och undersöker hur företagen samverkar och stöttar den lokala befolkningen. Likaså tittar man en del på certifieringar, till exempel ISO 9000 och ISO 14000 och att man har ett ständigt förbättringsarbete. Allt detta sammantaget gör att vi har tillräckligt med information för att kunna göra en korrekt utvärdering av leverantörerna.