Lite om uran

Vad är uran?

Uran är ett metalliskt grundämne som är svagt radioaktivt – ungefär på samma nivå som en av våra vanligaste bergarter, granit. Uran är det vanligaste radioaktiva ämnet i jordskorpan.
Det finns tre isotoper av naturligt uran och alla har halveringstider på miljontals år. Av de tre isotoperna har uran-235 den speciella egenskapen att när den klyvs, av fria neutroner, frigörs stora mängder energi. Det är den processen som används för att producera energi i ett kärnkraftverk.

Hur bryts uranet?

Det finns framför allt tre olika metoder som används vid uranbrytning. Den vanligaste är via gruvor, därefter kommer dagbrott och urlakning under jord. En liten del av uranet får vi som en biprodukt vid framtagning av andra mineraler, i huvudsak från då gruvor.

De största producenterna av uran i världen idag är Kanada, Australien och Ryssland.

Bränslekedjan

Naturligt uran har för låg halt av den klyvningsbara isotopen uran-235 och kan därför inte användas direkt som bränsle i en kärnkraftsreaktor. Därför måste den brytbara uranmalmen behandlas i ett antal steg.

• Malmen krossas och behandlas med utspädd svavelsyra, för att lösa ut uranet från malmen. Därefter fälls uranet ut från syralösningen i form av uranoxid (med den kemiska beteckningen U3O8). I denna form säljs uranet från gruvan.
• I nästa steg konverteras uranoxiden till uranhexafluorid, UF6. I denna form anrikas det naturliga uranet så att halten av uran-235 ökas från 0,71 procent till mellan tre och fem procent.
• Tills sist konverteras gasen till urandioxid, UO2, som kan pressas och sintras till ett keramiskt material. I en bränslefabrik pressas urandioxiden till fingertjocka kutsar med en täthet på cirka 10 g/cm³. Kutsarna förs in i kapslingsrör oftast bestående av en legering som till 90 procent består av metallen zirkonium.

Var kommer OKGs uran ifrån?

OKG har kontrakt med ett flertal olika leverantörer av uran. Den största delen kommer från Kanada, men vi får även uran från bland annat Ryssland.

All uranmalm som OKG använder till sin bränsleproduktion är kravenligt ursprungsmärkt.

All uranmalm som OKG använder till sin bränsleproduktion är kravenligt ursprungsmärkt, vilket gör att vi alltid vet vilket land uranet kommer ifrån. Det uran som kommer från det fredsprojeket som innebär att man återanvänder uran från kärnvapen, har däremot speciella koder som ger oss ursprungsland men inte exakt vilken gruva.

Hur kontrollerar OKG sin bränslekedja?

De miljökrav OKG ställer på våra uranleverantörer är väldigt omfattande och företaget genomför egna auditeringar på varje steg i bränslekedjan. OKG har ett program som kräver att vi utvärderar och granskar våra leverantörer utifrån bland annat miljö, hälso och kvalitetsaspekter.

Detta gör vi exempelvis genom att besöka gruvorna och fabrikerna, pratar med invånare och politiker, intervjuar de lokala fackföreningarna och undersöker hur företagen samverkar och stöttar den lokala befolkningen. Likaså tittar man en del på certifieringar, till exempel ISO 9000 och ISO 14000 och att man har ett ständigt förbättringsarbete. Allt detta sammantaget gör att vi har tillräckligt med information för att kunna göra en korrekt utvärdering av leverantörerna.

Arbetsmiljön i gruvorna

Gruvdriften i en urangruva skiljer sig marginellt från driften i andra gruvor. Uranmalm har däremot en något högre strålningsnivå än andra malmer, därför krävs särskilda åtgärder i gruvan för hantering av radon i luften, radium i vattnet och i vissa fall mot direktstrålning. Planeringen och uppföljningen av strålskyddsåtgärderna underlättas av att radioaktivitet kan mätas även vid låga harmlösa nivåer med enkel mätutrustning.
Höga radonhalter

På 1940-talet bröts stora mängder uran som var avsett för det högprioriterade kärnvapenprogrammet. Ventilation och övriga miljöfrågor kom då i sista hand, varför radonhalterna blev höga och flera gruvarbetare drabbades därför av lungcancer. Numera är ventilationen i alla kommersiella urangruvor sådan att högsta tillåtna intag av radon för gruvarbetarna ligger på samma nivå som nu gäller för svenska bostäder. Någon förhöjd lungcancerfrekvens som kan relateras till radoninandning bland gruvarbetare kan därmed inte längre spåras.
Strålning i gruvor

Den direkta strålningen, gammastrålningen, avläses på en liten personlig dosimeter som alla anställda bär. Vid alla kommersiella gruvor finns det noggranna värden på maximalt tillåten dos, precis som vid alla svenska kärnkraftverk. Om uranhalten i malmen är hög kan den direkta strålningen från uranets radioaktiva sönderfallsprodukter ge så höga stråldoser att speciella strålskärmar måste installeras för att skydda gruvarbetarna. Med lägre uranhalter kan brytningen ske på samma sätt som i alla andra typer av gruvor. Gruvpersonalens stråldoser är regelmässigt långt under de av myndigheterna angivna högsta tillåtna värden, en situation som är lik den som finns hos personalen vid svenska kärnkraftverk.

Lite kuriosa

Branschen tar idag ett långt mer omfattande ansvar än vad den gjorde på 50-60-talet, då kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen resulterade i att USA bröt uran i Kanada för användning i kärnvapen.